25 augusti 2015

& i am sometimes totally lost from the world.


täta rader av ögonfransar och flimrande ljus. ser inte så bra för augustisolen bländar. allting omkring mig guldglänsande med toner av brunt och orange. en sista varm morgon.

snart packar jag prydligt ner mitt liv här i några pafflådor. allting jag tycker om. favoritplagg filtar goda tesorter silverbrickor. skriver ner allting jag vill hinna göra. behöver göra. och gör. ska klä om min kalender i vågor och hav, kanske rita en gyllene kompass ovanpå. •↠ hitta rätt hitta hem. fäst dina rötter vandra föralltid. det är ditt val, ditt. ↞• vill ta en brädtur en varm kväll i veckan och ett dopp vid klipporna. känna ett fjäderlätt hjärta för en liten stund.

jag omfamnar denna höst med bräckligt hjärta. mitt vinröda nagellack sedan länge bortflagnat och med läppar trötta av falska leenden. men jag gör det. omfamnar. för jag behöver rutiner och någon slags vardag. och jag ser fram emot mina morgnar och lugnet de skänker mig. plåstrar om saknad och skörhet. 

höst. tänker mig aprikosa kinder och vågigt hår. minns hur mycket jag gillar flera lager och tunna kappor. och att pyssla om i mitt hem. mitt egna. hej fluffiga säng på träflak mönster och många dynor. grönska. små oaser och triangelhyllorna som jag snickrat ihop under veckoslut på stugan. älskar att snickra och fixa ihop inredning där. känner av det i mina en gång så mjuka handflator och ler. ska skaffa mig en lurvig matta litet lövbord och bordsben i ljust trä. fortsätta skapa små ställen av inspiration. hjärtat fladdrar till. jag tror att det vaknar.


20 augusti 2015

i saw a flock of birds flying north today. if they can move on after summer, so can i.


t-o-r-s-d-a-g och så många känslor. mest åh-imorgon-är-det-fredag känslor och snart-bara-en-jobbvecka-kvar känslor. lättnadskänslor. men också (så många) saknadskänslor. för jag saknar mina tider av syren lupin vallmo. att gå ut i mammas trädgård och knipsa med mig en rosenkvist.
mest saknar jag stunder som aldrig blev av. (kan man sakna nåt som aldrig fanns? kanske saknar jag drömmarna som nu bleknat och fallit till marken.) jag saknar för liksom plogarna av flyttfåglar uppe i luften ska sommaren också lämna mig och jag är inte redo. vinröda naglar och promenader i mossig skog, att plocka tomater i mammas växthus och inhandla kalender och tröjor i höstiga material och färger. jag älskar dessa ting. ändå gör inget av dem mig mera förberedd. inte ens sen augustivärme eller löften om ett ljummet september.


mitt hjärta sörjer men inte med tårar. det gör det med tomhet och jag hatar den känslan för den finns inte. hatar den för fast jag lagar hålet är hjärtat tomt och jag orkar inte fylla det. för det tar en hel höst vinter och vår. bara för att kunna leva en sommar. ändå fyller jag det. för fast jag föddes en isande kall dag i januari kommer jag för alltid vara ett evigt sommarbarn.


10 augusti 2015

i hope the days come easy and the moments pass slow and each road leads you where you want to go.


vi pratar om att ta en bil och bara köra iväg. längs med landsvägarna förbi åkrar och ängar över vatten och genom skog. om havsäventyr och stadsäventyr vind i håret och sand mellan tårna. inte så noga var vi hamnar utan att vi är på väg. on the road. du & jag. 

och vi fortsätter drömma. när vi fyller aderton. nitton. tjugo år. planera något som är bara vårt och en del av något större. det stora äventyret. alla våra äventyr. det kittlar till i magen när vi sparar bilder på bestyr vi vill hinna med och bilder vi vill knäppa. det känns nära men ändå långt borta så när kvällen innan kommer fattar jag inte riktigt att det bär av nästa dag. morgonen därpå sätter jag mig i en bil med baklucka och bakbänkar fyllda med kassar. jag har min svarta filthatt på huvudet och en karta i famnen. ett hjärta som pickar på och jag kan bara tänka, vår efterlängtade roadtrip. äntligen här. äntligen.

vi kör bort. bort från platserna vi båda  vet och känner till, mot något annat. oupptäckt, okänt. hon i förarsätet och jag bredvid. när jag lämnat bakom mig min värld av pafflådor och tidtabeller andas jag lättat ut. en lotusprydd doftgran som dinglar från bilspegeln och radion som sprakar på i bakgrunden. vi är på väg.

vägarna tar oss norrut, västerut på kartan och vi har valt en rutt längs en stor sjö. några små stopp på vägen och vi ser näckrosor och en glad hund, plockar med oss en plansch på ödslig plats och fortsätter sedan framåt. till slut stannar vi vid en långgrund stenig strand och jag simmar där länge länge. plockar dom största musslorna. tittar på allt som glittrar. överallt doftar det sommar.

efter ett rätt så uselt matstopp kör vi direkt till vår slutdestination och checkar in. bär in våra saker i ett litet brunrosa hus i en stugby precis vid stranden. packar en strandkass var och smiter genom porten. tar några trötta steg mot sanddynerna. vi springer i mjuk sand och våra skor fylls till bredden. bakom några grästuvor kan man höra brusandet från vågorna. uppe på det sista sanddynet ser jag dem. tänker att insjöar är fina men ingenting ingenting går upp mot havet. när jag väl kommit i försvinner jag bland vågorna. guppar lyssnar doftar smakar. känner mig hemma. jag är i mitt element nu.

på kvällen grillar vi. försiktigt smyger vi ut vår söta runda grill genom metallporten och finner oss en plats på stranden bakom ett sanddyn lagom i skugga lagom i kvällssol. öppnar varsin kall cider i sanden. lyssnar på tre cowboys som hänger i sina hängmattor bland träden. och just då, bara är är är. lite senare grillar vi marshmallows på varm glöd till lugna melodier för att sedan totalskynda oss undan ovädret som överraskar oss på några minuter.

morgonen därpå innebär frukost på stranden bestående av grekisk yoghurt med smak av kokos färsk ananas och annat plock. framför mig höga vita vågor men jag kan inte låta bli så äter snabbt och kastar, slänger mig i. tittar på vindsurfarna bredvid mig. tänker. på havet som känns svalt och rått men äkta. att det nog är såhär som jag älskar det mest. älskar hur tyngdlös jag känner mig. hur det lättar att bara försvinna under ytan. och låta vissa saker bli kvar där. slänger dem i havet, låter dem drunkna. hejdå jag behöver inte er mer. adjö. 

uppe på land gömmer vi oss bakom en sandbank, ligger där i skydd från blåsten ända tills packningen kallar o sen vinkar vi hejdå och åker iväg. nu är det min tur att köra och det känns skönt att glida fram över vägarna svänga i kurvorna varva sakta med fort. när vi kör längs med vår strandväg ser vi långa bryggor som sträcker sig ut i havet och vi stannar förstås. plockar fjädrar vid strandkanten och blickar ut mot allt det blåa. medicin för själen. tror det hjälper mot nästan allt.

under bilfärden får våra äventyr sjunka in. för två dagar med en massa roliga spännande somriga bestyr och påhitt behöver lite tid. tid att lägga sig för att sedan bilda fina glittrande minnen.
jag bär med mig havet i mitt rufsiga hår och i saltet på mitt skinn. en bit av stranden i mina sandaler. och kör. kör kör kör längs med de långa landsvägarna. förbi åkrar och ängar över vatten och genom skog.

23 juli 2015

and a dream we dream together is reality.


berry stains and sunflower fields.  

solstrålar. igår var en sådan kväll. med eftermiddagssol och kvällssol dopp i klarblått vatten och blöta flätor längs med ryggkotor. som jag behövde de där solstrålarna. ditt sällskap. 

och nu. ett telefonalarm inställt på noll åtta noll noll men att vakna av sig själv utvilad noll sex trettio. le åt livet. och jag tänker att såhär vill jag alltid ha det. idag skall jag jobba hämta ut paket på posten och förhoppningsvis rensa ut lite kläder packa en väska för imorgon och veckoslutet. lever för mina veckoslut ute på ön. sinnesro. ska klättra upp bland klipporna med yogamatta under armen ta båten ensam ut på havet hänga upp fjädrar och små flaskor i ett snöre äta morgonmål på min lilla altan.

morgon. luften jag andas fyller mina lungor med försiktig jasmine doft. och äventyr. andas in in in. åh. mitt hjärta skriker av äventyrslängtan. sluter ögonen. ser framför mig virkade spetshängmattor vid havet. mönstrade bikinis och insväpta i spetskaftaner. hippiefiltar och strandkoja byggd av grenar. en lägereld vid sandstranden och vi grillar marshmallows. klappar alla hundar. gnuggar mig i ögonen för jag bär inte en gnutta smink. djupt inne i ett solrosfält och jag kan bara höra våra skratt. de klingar. bilfärder med huvudet ut genom fönstret och så trassligt oborstat hår efteråt. men värt det. alltid värt det. ananas på en klippa och kall mangosmoothie på kokosmjölk. och jag knäpper bilder och polaroidkort på varje gyllene stund.



17 juli 2015

she stared at her reflection in the glossed shop windows as if to make sure, moment by moment, that she continued to exist.


hej fredag. för tillfället gör vardagen mig tokig. mina ben och armar är både bly och silkespapper på samma gång och jag undrar hur det kan vara möjligt. om dagarna drömmer jag om inredning och saknar min egna lägenhet litegrann. har förresten ett nytt grönblått mandala överkast/väggbonad som hittat hem till mig hela vägen från indien. det är snirkligt med elefanter och mönster och så f-i-n-t! funderar på en kompis till det i turkosblått. min finaste färg på inredningsdetaljer är nog turkosblå. 

igår kväll skulle jag plocka smultron till bakverk och låtsas att det är sommar fast det är det men inte känns så. möttes av åskskurar och suckade djupt.  idag är ändå betydligt bättre för får säga hejdå till jobbet några timmar tidigare och sticker sen iväg för att plocka upp en vän som skall hälsa på. och det känns skönt och behövligt för jag drunknar snart i allt omkring mig. ska göra utflykter och äta maränger och ha det b-r-a.

oftast tänker jag på de gula fluffiga rosorna i trädgården, på att jag vill bära flätfrisyrer oftare och att jag vill äga en massa gulliga kaktusar.
ibland på saker som hugger till i bröstkorgen och hur jag lindar in dem i mjukare saker. 
jag tänker på att det hänger många tunna sommarblusar på mitt klädräck som är allt för kalla för den här platsen och att mina mobilanteckningar är en enda röra. att mitt svar på allt för många frågor allt för ofta är jag vet inte.

9 juli 2015

och du hade ett märkligt lugn i ditt människokaos, den typ av lugn som kom från att höra hemma någonstans.

 // 
upp, upp, neråt, neråt, ner, upp igen. livet och jag alltså, kaosartat. alltid orkan och stormigt hav virvlande vågor inombords. oceanhjärta. men högt älskat, alltid älskat. mitt lilla oroshjärta pickar på. one can't live with one's finger everlastingly on one's pulse. och jag instämmer till fullo. låter det fortsätta. jag är redan så van vid dess klappande. oroa dig inte tänker jag och tar tag i orosmolnen, viker ihop dem kant mot kant som en liten papperslapp och lägger dem i bakfickan. kanske åker de med i tvättmaskinen och blir till en otydbar sörja, kanske viker jag upp dem igen någon dag då det är tid nog för dem.

över näsryggen sprider sig några fräknar och kring min vrist vilar oftast ett band av turkosa stenar. de är lite taggiga och lämnar efter sig tryckmärken längs med foten. muldiga naglar och saltstänkt hår, en månring på mitt finger. känner mig som ett litet sommarbarn i bärfläckar och rufsig frisyr. vågar inte stänga ögonen för vill inte att detta ska ta slut innan det ens har börjat.

vi har besökt ruisrock under de soligaste av dagar och skrikit dansat skrattat oss genom natten. hade med mig min polaroidkamera och knäppte bilder bar glowsticks runt handleden tänkte bara på just då. men jag har varit trött så innerligt trött också, både i benen och till sinnet. så trött att roliga saker känns jobbiga och varje arbetsdag har slutat i horisontellt läge på soffan. ledsen för att jobbtider krockar och att det inte är en självklarhet att träffas längre, inte ens en bästa vän.

men jag fortsätter pussla och planera, önska och leva, främst  l e v a. leva fast vågorna är höga för jag kan ändå kika glimta, se över dem. tänker på pionerna i trädgården och hur jag nästan missat deras blomning. i mitt rum står en ensam vissen pionknopp i kristallvas och några fallna pionblad ligger gömda i en anteckningsbok. och det hugger till. pioner, redan? än en gång uppmärksammar blommorna mig på tidens gång, sommarens gång. och jag vill vara närvarande, finnas här, finnas nu. så ikväll ska jag plocka in några sista knoppar. packa ryggsäcken inför fredag och havet sommarhuset. min säkra hamn. & lyssna till mitt virvlande oceanhjärta. 

30 juni 2015

hot sand on toes, cold sand in sleeping bags, i've come to know that memories were the best things you ever had.


en varm kväll på ön och jag är iväg. smyger på randen mellan hav klippor och skog, där dessa platser förenas och jag känner mig som ett. en blandning mellan pocahontas och ariel tänker jag och skrattar. en stund överväger jag att bara kasta mig i havet men också att springa in bland träd och snår. i båda fallen känns det som att jag aldrig skulle stanna. så jag fortsätter balansera mitt emellan.
ibland slår dessa känslor mig så hårt. att jag behöver komma bort och till något som känns mer verkligt. som får havet inom mig att stillna. någonstans där allting känns mer äkta. 

jag hoppar från en sten till en annan och viker in i skogsbrynet ibland. tar sats för en snabb spurt och hör laven kvistarna småstenen knastra under mina fötter. luften är så skön så jag andas djupare oftare känner vågorna och saltet men också skogen marken i mina andetag. tänker att en dag kommer även dessa ben vara skakiga och gamla men inte ikväll. jag ökar takten. den här platsen känns nästan helig. för mig är den det. 

vid mossan och strandkanten böjer jag mig ner och plockar upp en fjäder en snirklig snäcka en kritvit benbit drivved en glittrande sten havsslipade glasbitar. jag är på jakt. en jägarinna efter värdelösa ting men de känns som diamanter för mig. sticker ner fjädrarna i byxlinningen och fortsätter trampa tassa fram. 

vid skogskanten tornar ett mossigt berg upp sig. dess topp är täckt av fjädrar, som om någon fått för sig att strössla över dem där. jag klättrar upp en bit och plockar med mig en handfull. inte fler. den här platsen känns som ett altare och jag vill lämna den som den är.

och plötsligt ett dånande ljud som skär genom luften och fåglarna lyfter direkt från strandkanten. jag dyker instinktivt mot marken. som ett litet djur sitter jag och kurar ihop mig, gör mig själv liten och osynlig. det är en trumpet som någon spelar på en båt ute på havet och ljudet ekar i bergväggarna omkring mig. när jag reser mig står jag ensam kvar. hjärtat slår i normaltakt igen då jag sätter mig för att blicka ut över det öppna vattnet. men den där känslan är nästan borta nu tänker jag och min hand glider ner i fickan, fiskar upp en av de snirkliga snäckorna. jag vill spara den för alltid tänker jag och viskar in några gyllene ord genom dess öppning, låter den sedan glida tillbaks ner i fickan. 

du kände dig fri och därför var du fri. just där, just då.

27 juni 2015

vildhästar och regn.

the days run away like wild horses over the hills / charles bukowski


jag ser dem galoppera vidare över gräsbeklädda kullar och slätter. framåt vidare bort. en sista vindpust rufsar till en glänsande man och så försvinner de bortom horisonten. stanna stanna men vänta vill jag ropa fast tiden går olika fort och just nu så väldigt fort. ännu en regnig vecka har passerat. har simmat i regn och grillat i regn. smakat på kokosnöt och lyssnat på regn. allt detta regn. vet inte hur jag känner mer.

att det snart är juli också. juli som i festival och glitternätter och jag vill aldrig gå och lägga mig. jag kan känna håret fladdra i vinden från bilturen för vi kör så fort och mina händer dyker upp och ner. spatsera omkring i vit virkad bikini med dom allra tunnaste byxorna ovanpå, nästan genomskinliga. sommarbio och blandade bär i en skål. julidrömmar.

23 juni 2015

all night i slept and dreamed i was running. there was a mountain road and flowers so beautiful i wanted to pick them and press them in a book. that way i could keep them and they wouldn't change. i think you were running with me.



havsdopp. drömmar om solkyssta armar händer ben nästipp. iklädd vitt som den ovan. har vågat mig på några simtag. men mest tittat doftat känt. klappat havsnål doppat tår. tänkt att jag vill bo vid havet fast havet bor i mig.


lupinhav. svängde mest av misstag in på en väg och möttes av denna lilla lupinvärld. med blommor så långt så långt bort. nu finns några buketter utspridda i mitt sovrum. färgexplosioner i lila blått vitt rosa. bildar lite kaos men jag vilar ögonen på det vackra och operfekta. andas andas andas in sommardoften. för det är precis vad de är.


och så en jag. drömmande tänkande längtande stundvis vilsna knytt. radar armband kring mina handleder och tar djupa andetag. fixar mina smoothies fruktbrickor klappar får. syr ibland också. som en vit crochet bikinitopp för någon dag sedan med knyt i ryggen. får en att tänka på exotiska blommor och kokosdrinkar. kan kanske visa nåt slag.


och så skriver jag upp saker bestyr stunder jag vill hinna med i veckan. inga måsten utan snarare viljor. resterande dagar vill jag

 handla på tygaffär. skaffa elastiska tyger till baddräkt i fina färger mönster. har ritat upp så bra mall. kanske också mer av det virkade men det finns ju andra hand.
 njuta under solen en hel solskensdag med solkräm på näsan och en fläderdryck i handen.
☼ ta ännu ett dopp. och ett till.
☼ plocka in midsommarros!

de flesta av bilderna är plockade från min instagram. finns som wictorialunden där.

17 juni 2015

memories of mediterranean flowers in the streets of new york helicopters up there every morning above the water towers there is not silence only when the light is golden enough to make the buildings read as landscapes / every morning now some of the things you love will always be behind you.

det blåser. nästan varje himla morgon som jag cyklar till jobbet och på vägen hem likaså. cyklar i motvind. ibland känner jag solstrålarna värma mina axlar, mina än så länge ofräkniga händer. spretar med fingrarna mot ljuset och finner spår av ljusa fläckar i väntan på solsken, som små blommor i knopp. det känns som att sommaren förvirrat sig, tagit fel på vägen och kommit bort. jag hoppas du hittar hem i juli tänker jag varje kväll, snälla kom i alla fall då.

för stundvis känns det som att allting har fastnat, jag har fastnat. inom mig en ständig kamp mellan nu då och sen. vid mitt bord på jobbet tänker jag tillbaka på andra stunder, varmare stunder, minnen numer. ihopkurad i en handduk uppe på en varm sten, solen i ryggen. b r ä n n a n d e het asfalt mot mina fotsulor. iskall cider i bastun och simturer därefter. klippor, mitt älskade hav.

men tiden står inte stilla. det är min största insikt och jag bär den med mig vart än jag går. tiden väntar inte, inte på sommaren, inte på mig. den fortsätter hänsynslöst framåt, följer sin egen väg. det gör ont men känns så ofattbart vackert på samma gång. för det gör dom fina stunderna än mer gnistrande än mer guldglittrande. för man lär sig att uppskatta. och jag kan se tidens gång i allting omkring mig. med klart glänsande ögon kan jag se.

himlen som sprakar av färg. beundrar en lilarosa skiftande himmel varje kväll från mitt sovrumsfönster. som akvarellpapper med pastellstänk. olika varje gång. och blommorna. jag ser narcissen övergå i tulpan som övergår i prästkrage och sedan i lila och vit syren, vallmo nattviol och blåklocka. snart sörjer jag syrenen men välkomnar lupinhav och varma solrosfält, blåklint och alla andra älskade ängsblommor. så länge jag får räkna tiden i blommor känner jag ett lugn. 

ibland tänker jag att jag är livrädd. för den här ovissheten som är så stor. för jag har verkligen ingen aning. men jag har bestämt att det inte går att vara rädd hela tiden, jag orkar inte längre. rädslan har redan fått för mycket av min tid. every morning now some of the things you love will always be behind you. och det kanske är sant, men samtidigt har du så mycket framför dig, och du kommer älska dessa ting lika högt. ovissheten, har jag kommit att inse, är väl bara en del av hela härligheten. vad vi kallar l i v e t. så jag sneglar ut genom fönstret. låter blicken vandra, vila på allt det gröna som finns här framför mig just nu. och vid dikena växer blommorna tätare.