30 januari 2016

i used to think the years would go by in order, that you get older one year at a time. but it's not like that. it happens overnight.


listorna ligger i ett virrvarr. utspridda i telefonanteckningar och borttappade bland sidorna i de otaliga anteckningsböckerna jag bär med mig överallt. är ett himla kaosmoln för tillfället, men ett förvånansvärt stressfritt sådant. bara väldigt råddigt. gillar min nya marimekko tygkasse biblioteksrutinerna stora koppar kaffe att jag kan bära min gråa kappa under de varmare dagarna (ah väntar på att ha mina rosa nike till den alltså) adeles when we were young på vinyl billiga tulpaner asfalten som tittat fram efter regnen att ha en relativt städig lägenhet vårplanerna och att vara tjugoett just nu. känner glädjen återvända i små portioner. balansera tillvaron. tänk att efter en sån himla jobbig höst kan man känna så mycket livspirr igen. inspiration.

tänker såhär. krama om livet. och STRESSA INTE SÅ JÄKLA MYCKET DET LÖNAR SIG INTE OCH DET LÖSER SIG OKEJ.

kära älskade plats. du skall få dig en omvandling och lite mera kärlek snart. ska bara skriva undan min himla tentamen i offentlig rätt först.

20 januari 2016

vardagen.


dagarna går ihop. bildar en grå massa sådär som det är i januari. det är många sitta i biblioteket dricka kaffe knattra på tangenterna vira halsduken ett extra varv om halsen dagar. är trött men sväljer duktigt mina vitamintillskott om morgnarna och traskar halkar traskar längs med gatorna till akademikvarteren. sådär som det är i januari. allting är vitt vitt vitt. jag saknar grönt grönt grönt.

fast så händer det ju roliga saker ibland. har gått på kattkafé i helsingfors handlat favoriter på lush och ätit god pasta. fått hem fin ny fluffmatta och planerat in roliga saker för våren. planerat in restaurangbesök & festligheter till veckoslutet för visst ja, jag blir ju tjugoett och det måste man väl fira. tjugoett. knäppt.

1 januari 2016

i stopped looking for the light. decided to become it instead.



tvåtusenfemton. du kom och gick stökade och rivde. jag är glad för alla trehundrasextiofem dagar med dig. men jag är klar nu. viker ihop dig och alla våra stunder. sticker in dem någonstans mellan hjärtat och bröstkorgen. små fiktiva papperslappar som bildar en anslagstavla med viktiga kom ihåg ögonblick. stunder som faktiskt har känts i hjärtat på riktigt. men jag är klar nu. ni får stanna där nu.

första januari. tar ett kliv. in i allt det nya. över allt det gamla. tycker dessa rader sammanfattar så mycket av mitt år och hur jag känner. från ett september då allting var förvirrande och överväldigande. när jag insåg vad som har en betydelse för mig.

jag tror inte att jag älskar så många saker men jag vet att det här är några av dem. jag älskar platserna som skänker mitt hjärta ro. stormen inom mig för jag känner mig levande. jag älskar orden. att vandra. fotografierna. och att upptäcka allt det stora. stunderna som känns som råmaterialet i rullarna till en film ingen ännu klippt i. 


en årsresumé på några meningar.

/w

24 december 2015

24.12.2015


svartvit fotoremsa och jag har lackat naglarna i puderrosa lyssnat på denna fina skiva och bara andats lugnt. hej från mej och god jul.

23 december 2015

allt som är nu.


telefonkvadrater från en vecka tillbaka. kan summeras med kvällspromenader pannkaksbrunch och så mycket kaffe. julmelodier från cafésidan sena timmar och kundbetjäning i julhetsen är allt som är nu. tänker på planer och våren och sådant som får en att orka. tänker att nyår kan bli glittrigt och att jag åtminstone har lediga helgdagar. att jag om en månad och en dag fyller tjugoett och att det är såhär det måste kännas att vara vuxen. tre ord. fridfullt, enkelt och minimalism. jag hoppas de fastnar och blir ett med mig. 

13 december 2015

if i am lost, it's only for a little while.


trettonde december. finner mig själv än en gång räkna dagar. vet bara inte riktigt till vad. har frusit om fötterna på julmarknad handlat diverse klappar prytt den lilla granen i mitt lägenhetsfönster och omgivits av vinrött hemma hos mina föräldrar. skrivit på min sista uppgift för i år. läst inför sista tentamen. trampat omkring i mossig skog.

julkänslorna har inte krupit fram än och jag undrar när de ska göra det. det är så oändligt grått där ute. vattendroppar i håret varannan morgon. klickar hem She & Him - A very She & Him Christmas på vinyl. fortsätter sippa på mitt morgonkaffe.

8 december 2015

sunflower field.


från ett september då världen omkring mig sakta övergick från sensommar till tidig höst. vandrade omkring och kände mig melankolisk. plockade en bukett leende solrosor. tog in dem och ställde dem i mitt lägenhetsfönster men allt det glada var redan borta. tänkte att det måste vara någonting speciellt med en solrosäng.

3 december 2015

i hadn't understood how days could be both long and short at the same time: long to live trough, maybe, but so drawn out that they ended up flowing into one another. they lost their names.


till dig m.

tredje december. dagarna. de jag tappade bort. någonstans tog de mig från höst till vinter. och förvirringen. någonstans blev den en del av allt. 

samma uppförsbacke. det skrikande barnet varje kväll efter tolvslaget. vita hörlurar för att stänga ute allt och alla. för att nå tystheten. alltid så prick i tid att jag nästan är för sen. och så mörka rum och neonlampor hår som doftar luktar rök händerna upp mot taket fast jag inte kan se himlen. ibland stängda ögon för att se allt det (o)verkliga gör ont. tänker ofta att jag inte skall tappa bort mig i denhär labyrinten. att jag skall hitta ut. och jag tänker tillbaka på allting allt detta. hjärtat fyllt av fragment av en höst.
-
det är natt men mitt hår luktar fortfarande av rök och dans varje gång jag vänder sida i sängen. det doftar gott tycker min syster då hon flätar in nattens trassliga lockar i två franska flätor som får ligga längs med min rygg. jag känner bara lukten av förvirring och flykt. 

de klaraste av tankar som uppstår klockan fyra på morgonen i en folktom uppförsbacke nära mitt hem. hur jag alltid bara hinner skriva ner hälften innan stunden passerat.

står vid mitt övergångsställe. ber dig sätta fast din jacka. för det är ju oktober och så jäkla kallt.

jag bryr mig faktiskt inte vad de andra tycker säger du och jag kan se på dig att till skillnad från de flesta andra så menar du vad du säger just där just då. det händer så sällan. och jag tänker att jag måste kapsla denna ärliga stund spara förvara minnas den. 

vi ligger på min madrass och berättar skrämmande historier för varandra. du som aldrig vågat se en enda skräckfilm och undviker varje historia med olyckligt slut. men du har alltid älskat skrämmande historier. 

en promenad in mot stan en tidig novemberdag och träden längs med åkanten fäller ett stillsamt guldregn. dalande löv som träffar asfalten. allas blickar fästa vid trädkronorna. dolda leenden. 

alla dessa förvirrande dagar. och så en fredag befinner jag mig i en tatueringsstol, av alla platser, förundrad över att jag lyckats åstadkomma något alls i mitt kaos inombords. måste göra det här nu för det är det enda vettiga tänker jag och sluter ögonen. och så kommer jag ut med en halvmåne på vänstra armen. känner mig lyckligare än på en lång tid. där ligger du nu tänker jag. 

den där morgonen då vi lyssnar på abba på vinyl och ni är tokiga men det är helt okej för det är ni. det är vi.
-

20 oktober 2015

vykort från en höst.


stunder som inte är nu. vill hinna krama om hösten innan den lämnar mig. springa rakt in i skogen och inte titta bakåt. men. har några dagar av anteckningar och tegelstensbok kvar. denna tid alltså. intensivaste jag någonsin haft tror jag. vill bara vinka hejdå. samtidigt som jag aldrig hade kunnat ge upp.

2 oktober 2015

listen to their untrue laughter, then walk away.


stänger dörren bakom mig öppnar nästa. oktobervädret slår emot mig jag håller andan annars hinner jag inte med annars blåser jag iväg. varje dag slinker några löv ner i fickan. plockar upp ett vid biblioteket trottoaren på vägen hem och övergångsställen ibland, aktar för bilar såklart. orange gul burgundy röd. höstvackra. glömmer dem kvar i jackan och när jag hittar dem igen är det alltid för sent. (alltid för sent.) blir ledsen varje gång. inte ens ett löv kan jag ta hand om.

behöver köpa knästrumpor och nejlikor. dricka kaffe lacka naglar och sortera. tankar mest. för i mina tankar vandrar jag alltid någon annan stans. flyr medvetet allting som är nu. vilket är synd för nu är väldigt fint också. men jag är inte här är inte här är inte här. och mina tankar vandrar iväg igen. bort. lång långt bort. egentligen är jag inte här.